EGO

Jag och Xxxxxx pratade om våra utseenden, medan Xxxxxx satt och beklagade sig över hur ful och oattraktiv han är, sa jag att jag är nöjd med mitt eget yttre, och om andra inte är det så får dem la blunda. Jag anser att det finns viktigare saker att bry sig om än utsidan, den spelar en minimal roll i praktiken. Personligheten sitter ju inte där, precis som smaken av kaffet inte sitter i koppen färg och utseende. Jag är så trött på allt snack om utsidan, ja på tjejer i klassen som klagar över sina "enorma magar, rumpor och armar". Trodde man skulle slippa sådant prat på universitet. Fast jag ska kanske inte säga något, för två år sedan ansåg jag ocskå att min mage var stor. Nu har jag dock kommit på bättre tankar, trots att jag väger drygt sex kg mer idag. Spelar roll, jag är, Catta och är bra som jag är! Nu till saken, när jag sa det fick jag direkt en känga tillbaka som lät på följande sätt "Du är så jävla EGO som inte tycker att du är ful". Ja okej, jag är gärna ett EGO om det innebär att man inte ogillar sig själv, man mår väl knappast bra av att klaga på sig själv. Och om det är något som är oattraktivt, så är det väl folk som ber om ursäkt för sig själva. Då framstår jag hellre som ett EGO. Jag tror att man måste älska sig själv för att andra ska kunna göra det, för om man älskar sig själv sänder man ut positiv energi.