Rampfebern existerar, är det så enkelt?

Jag vet inte, det här är jättekonstigt, men på sista tiden har jag börjat tycka att det är obehagligt att stå och prata inför en stor grupp. Jag har väl egentligen aldrig uppfattat det som direkt farligt innan, men under seminariet idag var jag på helspänn. Jag talade ovanligt snabbt och tappade till och med tråden, det var riktigt pinsamt. Saken är den att jag verkligen var påläst, så jag borde inte ha behövt oroa mig, det borde alltså ha funkat.

Rent genereltt har jag upptäckt att jag inte har några som helst problem att tala inför en bunt främlingar, det går som en dans på röda rosor. Att prata inför nära och kära, det vill säga sådana man känner väl är också kolugnt, det är bara härligt. Problemet dyker upp när jag ska tala inför dem jag känner lite halvt eller sådana jag vill visa mig duktig för, min klass exempelvis. På universitetet vill jag såklart vara duktiga, Catta som kan en massa. Jag vill visa vilket proffs jag är helt enkelt. Och när jag tänker att jag måste prestera väl så går det helt enkelt åt skogen, beror kanske just på att jag har de där prestationstankarna. Om jag inte var så inriktad på att vara bäst skulle nog min stress minska och det jag sa bli bättre. Nu är det dock så att jag ser livet som en tävling (hemskt men sant) kanske inte så smart.

En sak till jag märkt är att det är 10 000 gånger lättare att stå och prata om egna erfarenheter inför en grupp jämfört med att presentera fakta. Ska jag delge en grupp åsikter och självupplevda saker går det superbra, men så fort jag ska referera något blir jag stirrig. Kan väl tillägga att jag avskyr föreläsningsformen, tycker att det ger både mig och åhörarna mer om informationen ges via praktiska moment. Inget är så trist som att lyssna på någon som står och rabblart i ett par timmar. Nej, tacka vet jag praktik, teori är för dårar.

Skaffa inte fler barn än du kan ta hand om

På måndagar i Tv 4 går det ett program som heter Familjen annorlunda, det handlar om tre familjer som har fem, åtta och tio barn. Man får följa familjernas vardag och se hur livet går att pussla ihop med så många ungar. Jag sitter och är mer eller mindre irrirterad genom hela programmet, det känns liksom som att föräldrarna tycker att det är jobbigt med alla barnen, eftersom saker ta tid. Jag ser absolut inget fel i att ha många barn, även om jag själv inte vill ha fler än tre stycken, däremot anser jag att man bara ska skaffa så många barn man har tid att ge kärlek till. Barn ska inte vara en "sak" man visar upp för grannar osv. Jag skulle inte vilja vara tonåring i en familj med sex småbarn, det framgick tydligt hur mycket ansvar dem fick ta. Självklart ska man ge barn ansvar, tror att man mognar snabbare om man tvingas hjälpa till, men det finns gränser. Man måste få barn och leka lite med. Nej, det känns som att ett par av föräldrarna, framförallt mammorna beklagar sig över allt de måste göra. Nu kanske mamman tar mer ansvar än pappan, (vet jag inget om) men det är en trist attityd.

Passa på att ha kul för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång

Livet är som ett spinningpass, oftast tugnt och roligt med ett par nerförsbackar som går lätt. I fredags var mitt liv en dans på röda rosor, jag hade klarat tentan, jag skulle åka hem till min familj och allt kändes bara kanon, idag är jag tillbaka i den grymma verkligheten. Tyvärr har verkligheten varit grym det sista halvåret, det är nästan så att jag har börjat fundera på om jag blir straffad för något. I slutet av förra veckan trodde jag på allvar att svackan var över, för det gick bra med både ögat, skolan och kompisarna, men nu har sanningen hunnit ikapp. Jag fkc nyss veta att jag har en alldeles för torr hornhinna, som är orsakad av en av mina droppar.

:( Suck, suck. Jag vill vara glad, jobbar för att tänka positivt, men det är klurigt när man har ont. Besöket hos familjen var i alla fall givande, det var härligt att träffa alla igen. Min kusin fyllde fem, så jag fick vara med på ett stojigt barnkalas. Mamma bjöd på smaskiga afrikanska drinkar och så sågs det på melodifestivalen, jag gillade BWO och låt nr 4 (en av dem som gick vidare till globen). Nu dröjer det innan jag åker till Strängnäs igen, i helgen ska jag köra vasaloppsspinning i drygt tre timmar. Det ska bli spännande att se om jag orkar det.

Håll om mig

Håll om mig
Krama mig
Älska mig
För det är jag värd!

Jag klarade det

GODKÄND på tentan, tror det räcker så!
Ska fira ikväll med semla

Ordning är för idioter

Världen är svart eller vit, men däremot är mina beteenden verkligen antingen eller. För cirka två sedan tog jag allt superseriöst, gjorde klart allt i tid, kom i tid, pluggade och fick höga betyg osv, idag tar jag dagen som den kommer. Man skulle kunna säga att jag lever som om jag skulle leva i oändlighet, noll struktur nu, eller nja, lite är det allt, men sämre än tidigare. Sitter här nu en onsdagkväll och funderar på hur jag enklast skippar en trist obligatorisk lektion dagen därpå, den ena bortförklaringen är värre än den andra. Samtidigt kommer det kännas meningslöst att gå dit för jag har inte läst det jag borde, fy, Catta. Försöker intala mig själv att det är bra att jag i alla fall pluggade fem timmar under dagen, fast jag får betalt för åtta. Undra hur länge detta kommer hålla? På ett sätt känns det märkligt att ha förändrats så mycket, på gymnasiet var jag plugghästen, på universitet är jag slarvig. En kompis sa att förändringen kanske beror på att jag flyttat hemifrån och inte har någon familj att visa upp resultat för. Undrar om det är sant. Personligen tror jag att ögonoperationen väger tyngre, jag har fått lite perspektiv och insett att det finns värre saker som kan hända än att sabba en tenta. Att gå upp några kilon är väl inget jämfört med att riskera att mista synen. Allt ska nog ordna sig. Jag är säkert trevligare nu, lite spralligare och mer flexibel, fick höra för ett tag sedan att jag var rätt jobbig våren 07, då jag jämt skulle vara bäst och ha koll.

Nu ska jag i alla sova så att jag orkar med den där trista lektionen som jag inte vågar skolka ifrån.:(

Nervös

Imrogon får jag mitt resultat på min omtenta, om det inte blir ett G så vet jag inte vad jag gör. Hoppa av plugget har varit en tanke, samtidigt känns det lite desperat. Tror knappast jag blir klokare av att lämna skolan och göra ingenting. Blir väl att kämpa på ändå. Men får jag G så blir jag överlycklig. Tänker ha en stor fest då, ska jag ha i alla fall:) Senare i vår ska jag låna husets samlings lokal och ordna riktig fest. Men en sak i taget, först ett G på tentan tack.

Jaha och vad gör man?

Nu börjar jag bli rejällt skoltrött, har pluggat alldeles för länge. Kanske var dumt att söka till högskolan direkt, samtidigt undrar jag vad jag hade för val? Jobbet i Göteborg fick jag ju inte och inget annat jag sökte för den delen heller. Nja, om jag trodde att det gick att få ett jobb skulle jag hoppa plugget ett tag och ta ett sabbatsår, men tyvärr verkar inte arbetsmarknaden särskilt god nu. Är nästan inne på att ta ett Mc Donalds jobb eller liknande. Har aldrig känt mig mer omotiverad, blä säger jag bara. Skulle inte vara helt fel att dra täcket över huvudet och gå upp om sisådär tre år, eller tre månader i alla fall. Jag är jämt trött nu, trots att jag gör mindre saker än för några månader sedan. Jag kanske saknar allt US jobb ändå, var fan så mycket bättre att vara utbränd jämfört med uttråkad. Nu har jag gnällt klart, kommer nog igen snart.

Trevlig vecka:)

Ingen mening, men man kan ta lärdom

Jag tror inte att det finns en mening med saker som sker, tror helt och hållet på den kära slumpen. Kan för mitt liv inte förstå hur allt skulle kunna ha en mening, det verkar helt orimligt. vem skulle i så fall pussla ihop allt? Gud, svarar kanske några, men eftersom jag inte tror att det existerar någon högre makt fungerar inte det svaret. Jag tror att det är vi människor styr världens utveckling, det är vårt gemensamma ansvar att leda världen rätt. Okej, allt sker slumpmässigt, det finns alltså ingen mening med saker som sker. Dock anser jag att man ska ta lärdom av sådant som sker. för även om det är en slumpmässig händelse så kan den vara lärorik och bidra till att jag lär mig saker. Givetvis sker inte allt med en slump, jag precis som alla andra människor påverkar ju händelseutvecklingen. Jag kan ju inte skylla på slumpen om jag dunkar någon i skallen och får ett straff för det, däremot är det en slump om någon drabbas av en sjukdom. Hm, lite rörigt kanske, men spännande.

EGO

Jag och Xxxxxx pratade om våra utseenden, medan Xxxxxx satt och beklagade sig över hur ful och oattraktiv han är, sa jag att jag är nöjd med mitt eget yttre, och om andra inte är det så får dem la blunda. Jag anser att det finns viktigare saker att bry sig om än utsidan, den spelar en minimal roll i praktiken. Personligheten sitter ju inte där, precis som smaken av kaffet inte sitter i koppen färg och utseende. Jag är så trött på allt snack om utsidan, ja på tjejer i klassen som klagar över sina "enorma magar, rumpor och armar". Trodde man skulle slippa sådant prat på universitet. Fast jag ska kanske inte säga något, för två år sedan ansåg jag ocskå att min mage var stor. Nu har jag dock kommit på bättre tankar, trots att jag väger drygt sex kg mer idag. Spelar roll, jag är, Catta och är bra som jag är! Nu till saken, när jag sa det fick jag direkt en känga tillbaka som lät på följande sätt "Du är så jävla EGO som inte tycker att du är ful". Ja okej, jag är gärna ett EGO om det innebär att man inte ogillar sig själv, man mår väl knappast bra av att klaga på sig själv. Och om det är något som är oattraktivt, så är det väl folk som ber om ursäkt för sig själva. Då framstår jag hellre som ett EGO. Jag tror att man måste älska sig själv för att andra ska kunna göra det, för om man älskar sig själv sänder man ut positiv energi.

Pinsamt

Vad fan betalar man tv-licens till? Till skräp eller, börjar nästan fundera. Kan inte TV3 eller Kanal 5 ta över melodifestivalen? Tycker inte att den skiten hör hemma i SVT. Jag lyssnade på alla låtar men stängde sedan snabbt av tv:n, brydde mig inte om att se vilka som gick vidare, ingen av låtarna var ju bra. Caroline af Ugglas kändes som ett skämt, visste inte om jag skulle gråta eller skratta åt låten, är ju nästan så att jag funderar på att söka till nästa års festival. Någon som hänger på?

Drick, tala och handla med skallen och inte munnen

Har nyss kommit hem från en tjejkväll som var både trevlig, spännande och som gav mig mycket att fundera över. Jag valde i princip bort alkoholen den här kvällen, tog ett halvt glas vin till mat, men jag hade verkligen ingen lust att bli full. Jag ångrar absolut inte mitt nyktra beslut, man kan ha trevligt utan sprit. Måste dock säga att det märks tydligt när två stycken är aspackade och en är nykter. Vi kom till slut att hamna i hetsiga diskussioner som visserligen var viktiga, fast det kanske inte var läge att diskutera funktionnedsättningar, kärlek och gud när somliga var lite väl borta. Jag fick behärska mig för att inte bli förbannad vid ett par ögonblick, det gick halvbra. Hon som var minst full märkte min irritation (vissa saker kan man inte ta, även om personen i fråga var full) och vill diskutera vidare. Lyckligtvis valde jag att inte ta fler debatter, sa istället att vi skulle diskutera vidare på måndag i plugget när alla kunde stå för sina åsikter. Ska bli spännande! Innan alla diskussioner startade var stämningen lite laddad, eftersom jag och en kompis till blivit utelåsta och lämnade i ett kvarter vi inte kände till. Vi irrade runt i 20 minuter och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Vi hade lämnat mobiler/plånbok i lägenheten middagen var i, och hon som bodde i lägenheten hade bara lämnat oss. När vi väl lyckats hitta rätt och komma in i lägenheten var stämningen lite si sådär. Fast efter bara några minuter skrattades det bort. Överlag har det varit en kanonbra kväll! Jag ska ha nästa middag med gänget. Har också lärt mig att välja mina strider, det är inte lönt att diskutera allt med en full människa. Man ångrar det bara sedan. Är trots allt glad för att jag hittat ett roligt gäng i skolan att umgås med. Var länge sedan jag hade så mycket vänner på nära håll.

Allt är relativt, men ska man orka tänka så jämt?

Hm, jag har alltid hävdat att man inte ska klaga över skitsaker som mobilkrångel, äcklig mat eller dåligt väder, men jag har kanske ändrat uppfattning. Visst, måste man få gnälla lite ibland även om man inte håller på att dö. Det tar emot att säga det här, men om vi ständigt skulle hålla på att tänka att det alltid finns dem som har det värre så skulle man må dåligt av att man inte får ventilera sin ilska och frustration. Okej, en trasig tv är ingenting i jämförelse med en svältande mage, fast det kan vara väldigt irriterande att inte få igång tv:n. På ett sätt kan jag störa mig på alla, (inklussive mig själv) som retar sig på löjliga saker när det finns människor i världen som verkligen lider, borde man inte bita ihop? Jo absolut, samtidigt blir väl inte de afrikanska barnen mättare för att jag biter ihop. Om man ständigt ska tänka på att andra har det värre så blir man knäpp. Jag var hos min kurator i onsdags, jag kastade ur mig en massa skit och det kändes skönt. Jag har ingen lust att ha dåligt samvete för att jag bekymrar mig för mitt öga medan folk svälter. I min värld är ögat ett stort problem, även om det (ta i trä) verkar vara på väg att stabilisera sig. I allmänhet vill jag dock följa min gamla teori "problem är till för att lösas" och "det man kan påverka, påverkar man, annars håller man käft och accepterar läget". Jag försöker leva efter det, eftersom jag inte får ut något av att vara gnällig, det är roligare för alla om man är glad.

Nu ska jag njuta av helgen, ska plugga en massa nerver, muskler och ben!:) Fast först ska jag på en tjejmiddag ikväll hos en klasskompis. Det är bra att jag har saker att göra, för annars hade jag nog suttit hemma och oroat mig för tentaresultatet. Jag hoppas att omtentan gick bra. Jag har gjort mitt bästa och det är svårt att göra mer då. Åter igen är dte värsta som kan hända att jag får ett U. Trist men sant.

Trevlig helg vänner

Pottertankar igen:)

För cirka tio år sedan ansåg jag att Harry Potter var rena rama skräpet, nu är det en av dem böckerna som trollbinder mig mest. Jag vet inte riktigt hur många gånger jag läst böckerna, men varje gång jag läser om dem får jag nya tankar, reflektioner och till och med självinsikt. Trots att det är fantasyböcker så är det något av det bästa som skrivits, det finns så många budskap i romanen. Sitter just nu och lyssnar för fullt och tvingas faktiskt pausa ibland för att fundera lite över grupptryck, roller och normer. Jag har insett att det är otroligt lätt att sitta och säga att man ska stå upp för sina åsikter och gå emot strömmen om man måste, men när det väl kommer till sig själv är det tuffare. Jag försöker verkligen att hålla vid det jag sagt, inte falla för grupptrycket eller dra mig ur saker, men det är inte alltid så lätt. Trots allt står man sig själv närmast, vad man än vill erkänna. Vi människor är egoister. Medan jag lyssnade på Harry Potter sju funderade jag över vem av karaktärerna i boken som jag liknar mest. Först ville jag bara säga Harry, Hermione eller Ron, mest Hermione kanske. Lite motvilligt insåg jag dock att jag troligen är mer lik Rons bror Percy, ja han som bröt med sin familj. Ibland väljer man fel. Det är många gånger mer problemfritt att välja den starka och överlägsna sidan framför den svaga, trots att man står på de svagas sida. För att inte göra det långrandigt, har jag beslutat mig för att inte döma människor som följer strömmen för hårt, jag är själv en av dem ibland. Det är visst lätt att gnälla på andra som gör fel och fegar ur, men när det väl kommer till kritan och rör en själv, är man inte alltid lika kaxig. Nu ska jag läsa mer Potter.

Media sluta älta

Jag har som mål att se på nyheterna varje dag, men jag har faktiskt börjat ledsna. Det händer ju inget nytt, bara samma gamla skit! Dessutom får media ryck och letar upp saker och tjatar om i en period. Just nu är det skolmaten, jag tror absolut att det finns problem. Spaghetti ska givetvis inte plockas upp från golvet och sedan serveras till folk, metalbitar eller maskar inte heller finns i maten, men detta kan ju inte ha hänt först nu. Däremot har SVT valt att fokusera på det just nu. Hösten 2005 var det värdetransportrån, har värdetransportrånen upphört nu? Skulle inte tro det. Skrämselproppagandan är stor, du skall inte äta detta, inte detta och se upp för det här du kan få canser, hjärtporblem eller liknande. Ett tips, är du skray, så undvik att leva, se till att dö snarast så att du slipper vara orolig för att just dö. Jag orkar inte lyssna längre. Har bestämt mig för att köra modellen, lite av allt eller det jag känner för. Litar inte media, de vill bara skrämmas och tjäna pengar.