Vi har nog alla blivit svikna både en,två och tre gånger, och konstigt nog gör dte lika ont varaenda gång. Det är ju inte som att få ont i en muskel när man tränar, sådan smärta släpper och den kan man till och med lära sig att njuta av. Att bli sviken av en av dem man älskar mest är en helt annan sak. Det är precis som att hjärtat har gott i tusen bitar. Det värsta den här gången är att personen i fråga har "brutit" med mig fyra gånger innan, men jag har förlåtit, tröstat och stöttat när jag förstått varför hon brutit. Fast jag vet inte om jag orkar en gång till, nu får det vara slut för alltid, även om det gör ont nu. Jag begriper inte att jag varit så överseende, man får faktiskt inte bete sig som en gris bara för att man har det kämpigt. Ett ansvar som människa har man ändå.
Jag försöker tänka att dte finns andra, och det gör det absolut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar