Är det lika hemskt att tänka onda tankar som att utföra onda handlingar?

NEJ! Svarar jag på den frågan utan att tveka eller tänka efter ordentligt. Jag anser att det är helt okej att tänka elaka saker, så länge dem inte ger utlopp i handling. Tillexempel så måste jag få tänka att jag skulle vilja slå den söliga käringen som står framför mig i kön, all right, det är inte speciellt bra att ha sådana tankar, men alla har vi nog det ibland. Man kan känna frustration över saker i sin omvärld och tänka den ena saken som är värre än den andra, inget konstigt alls. Eller?

Personligen tror jag att det kan vara nyttigt att låta sina tankar komma, så länge det stannar i tankar. Ingen mår väl illa av att jag tänker en sak. Vi har lagar i det här landet som säger att vi inte får göra vissa saker, men inte bryter man mot lagen om man enbart tänker att man vill göra det? Då kommer nästa fråga, är det alltså okej att tänka att homosexuella är mindre värda en heterosexuella eller att personer med en funktionsnedsättning borde låsas in för att dem är en samhällsbelastning? Svaret torde vara ja, om jag ska följa en konsekvent linje. Jag tvekar dock. Tycker att det är läskigt att folk tänker saker som inte överrensstämmer med de mänskliga råttigheterna. Samtidigt har alla rätt att tycka och tänka vad de vill, men inte att göra vad de vill.

Slutligen undrar jag om ni skulle tappa ert förtroende för någon, bara för att den tänker en del negativa tankar. Var allt för idag. Dags för muskelplugg.

Massören gav mig electricitet i axeln

Det känns som att en tegelsten har låsnat från min axel och nacke - helt underbart! Min massör gav mig ström för att jag skulle slappna av. Först blev jag lite skray när hon sa att hon ville behandla mig med hjälp av ultraljud och ström, men jag lever och mår bra, så det var ett klokt beslut. Känner mig piggare idag och ser fram emot helgen som innehåller en jättefest på studentkrogen! Det var ett tag sedan man festade låss! Och sedan är dte förstås tentaplugg, måste få ett G på min omtenta, menmen, med lite vilja ska det väl gå. Har gett upp hoppet att vinna tillbaka min vän som övergett mig. Vill hon inte umgås med en trevlig individ ska hon slippa. Eller? Jag vill inte mista vänner, men jag fattar inte vad jag gjort och då kan jag inget förändra.

Kanske ska ha semletävling med mig själv..... Se hur många semlor jag orkar äta varje vecka. Nja, kanske är onyttigt, men smaskigt. Men efter att Fredskronk frågat mig om jag har några muskler kvar efter allt ätande så får jag kanske ta det easy.:(

Ha det gÖtt

"Om du mister en står dig tusen åter"

Vi har nog alla blivit svikna både en,två och tre gånger, och konstigt nog gör dte lika ont varaenda gång. Det är ju inte som att få ont i en muskel när man tränar, sådan smärta släpper och den kan man till och med lära sig att njuta av. Att bli sviken av en av dem man älskar mest är en helt annan sak. Det är precis som att hjärtat har gott i tusen bitar. Det värsta den här gången är att personen i fråga har "brutit" med mig fyra gånger innan, men jag har förlåtit, tröstat och stöttat när jag förstått varför hon brutit. Fast jag vet inte om jag orkar en gång till, nu får det vara slut för alltid, även om det gör ont nu. Jag begriper inte att jag varit så överseende, man får faktiskt inte bete sig som en gris bara för att man har det kämpigt. Ett ansvar som människa har man ändå.

Jag försöker tänka att dte finns andra, och det gör det absolut!

Kärlek

"Kärleken är det enda som blir större när man slösar med det"

Ricarda Huch

Tre saker jag är bra på

1. Misslyckas på tentor
2. Stöka till i min lya
3. Äta onyttig mat

Uuuuuuhhhhh, det är så jäkla lätt att vara glad när saker går bra. Fast jag anstränger mig annars. Har lyckats bita ihop när dte gällt ögat, men nu bara brast allt när jag fick tentaresultatet och jag upptäckte att det såg ut som en svinstia här. Och den enda mat som finns här är godis.

Trevlig helg på er, era optimister.

Logikens ljuva ironi

Det är är tur att dte finns lagar och regler, eller kanske ännu mer tur att jag har vett nog att följer dem. Men ibland är det svårt när man blir förbannad, jag får liksom knyta nävarna och räkna till tio för att inte göra något dumt. Det var ett sådant tillfälle idag på morgonen. Närmare bestämt vid tio tiden när jag var och talade med en av rektoerna på univeristet. Jag var där för få hjälp med en sak som krånglat på grund av min synnedsättning. Tråkigt nog var rektorn inte särskilt hjälpsam, eller hen hjälpte mig och sedan passade hen på att kasta ur sig lite skit.

För det första fick jag försvara att jag valt att studera på heltid, vilket jag förstås inte borde göra, eftersom ingen annan med en synnedsättning gjort det på mitt program innan. Dessutom ansåg hen att jag skulle få mer tid att reda ut "problem som skolan orsakat" om jag inte behövde plugga jämt. Så jag ska alltså sänka min ambition för att skolans tillgänglighetsarbete brister. Som förövrigt ska vara det bästa i landet om man tror på skolans egen beskrivng. Sedan var hen vänlig nog att tala om att det inte finns någon yrkesverksam med en synnedsättning inom mitt blivande yrke. Allt verkade bara svart. Det var inget mysigt samtal. Till råga på allt missade jag en föreläsning idag på grund av ett läkarbesök, surt. Har fått kommentaren att jag måste använda viljan mer så ska nog allt ordna sig. Vad min lärare nu menar det.

Just nu skulle jag bara vilja försvinna. Ta en runda i skogen och bara slå av mig all ilska. Men har en känsla av att jag måste plugga istället. SUCK!!!!!!!! Jaja, tur att dte kommer en ny dag imorgon att se fram emot. Då är jag med all sannolikhet glad igen:)

Livet, en balansgång

Jag är 99 % säker på att jag inte har schizofreni, helt säker kan man väl aldrig vara, menar jag. Men ibland börjar jag faktiskt fundera, jag känner mig liksom som flera personer. Visserligen i olika sammanhang, med olika människor, men ändå. Är det normalt? Kanske, vill man välja att se det positivt kan man säga att jag kan tala med bönder på bönders vis. Fast, jag tycker att det är rätt så stora saker som skiljer sig i mina beteenden.

Ni som känt mig under de senaste åren kan vittna om att jag varit en planerande dåre som vill ha kontroll över mitt liv till 110 %. Dessutom har jag haft väldig prestationsångest, känt stora krav och mått lite si så där. Men det har till stor del förändrats. För att citera en god vän så har jag gått från noggran till slarvig. Idag, för det mesta tar jag en dag i sänder, beror säkerligen på allt som hänt med mitt öga. (Har fått problem med mitt seende öga och opererat det tre ggr på ett halv år) Jag har liksom inte kunnat planera, strukturera och allt sånt och det har nog delvis gjort mig friare. Samtidigt som jag mår bättre av min nya roll känns det märkligt, jag har alltid haft koll. Nu glömmer jag bort det ena efter det andra jämt, inte för att jag lär dö av det, men det är frustrerande. För visst är förändringen bra, men ett mellanläge hade nog varit bättre, man behöver ju inte vara extrem åt något håll.

Jag kan tycka att noggranhet är bra i jobbsammanhang, men mindre bra på sin fritid. Jag har höga ambitioner med mitt liv, så är det ingen skillnad. Jag vill massor, har drömmar och visioner. Men jag har nog släppt en del med, inte vissioner, men fjamtsaker som vad jag stoppar i mig. Jag har börjat ställa mig frågan om man måste se allt så gravallvarligt? Blir jag lyckligare av det? Har kommit fram till att jag hellre lever ett kort men skojigt liv, än ett långt allvarligt. Jag lever ju bara en gång, så varför anstränga sig för mycket? Äsch, det kan jag komma att få äta upp. Visst, ska man engagera sig, men inte så man bränner ut sig.

Jag kan inte riktigt fatta att jag har tyckt att man ska spara på livets goda, tex, bara godis på helger. Det är väl lika bra att roffa åt sig medan man kan. Fast kanske ändå, njuter man inte mer om man får saker man gillar sällan. Vanor är aldrig mysiga. Det stör mig att allt har en framsida, inget är ju svart eller vitt. Nu har jag rabblat klart, undrar om någon mer än jag självt hängt med. Hälften av alla tankar är kvar i skallen. Kan sammanfatta allt så här "Varje dag är en fest, men det krävs ambition för att få njuta av den"

Fokusera på det roliga

Tänk, vad mycket onödiga saker vi gör hela tiden. Vore det inte smartare att bara göra det man måste och sedan strunta i resten? Någonstans kan jag känna att livet är för kort för att slösas bort på onödiga skitsaker, allvarligt talat, jag lär ju knappast dö lyckligare bara för att jag städat ordentligt. Det finns så mycket man lägger åt sidan för att hinna med alla tråkigheter. Har en "kompis" som prioriterar skolan framför allt annat, visst är det viktigt att jobba och göra karriär, men ibland får man nog lov att ställa sig frågan, vad som egentligen är viktigt? Det sista halvåret har jag blivit som förvandlad, har börjat inse att skola, jobb och pengar är bagateller i jämförelse med en god hälsa och vänner.

Det var en dryg månad sedan jag städade hemma, borde jag kanske inte säga, menmen. Jag är nog snarare lyckligare nu när jag släppt taget och struntar i saker. Min nya filosofi är i alla fall att man ska göra det som är kul och man trivs i, det andra kan man hoppa. Om det inte handlar om mat eller andning.

Må gott vänner.

Ett tredje försök

Hmm, ska bli riktigt intressant att se om jag fortsätter att skriva på den här bloggen. Det är min tredje blogg på ett par år. Precis som de båda tidigare tillfällena har jag stora ambitioner för bloggen, får hoppas att det håller i sig. Ni får hjälpa mig att inte tappa motivationen. Nu ska jag dricka kaffe, återkommer ikväll.