Det är lättare att erkänna och acceptera sina fel och brister inför andra om man inte ljuger för sig själv. Jag har gjort en hel del korkade saker dem senaste veckorna som jag försökt bortförklara. Det har inte alltid gått, och först igårkväll tvingade jag mig själv att erkänna en del för mig själv, vilket faktiskt var rätt jobbigt. Dock är det ännu värre att förneka och förneka. Jag har märkt att andra sett igenom det jag försökt dölja, men nu verkar det inte gå längre. Jag har varit arg på en del personer runt omkring mig, men efter helgen inser jag att det snarare är min egen feghet jag föraktar. Jag är rädd för att inte få beröm och bekräftelse, fy. Jag inser kanske för första gången på riktigt att vänner går före prestationer.
Många tårar fäldes under valborgsnatten, men lika många skratt ljöd. Nu mår jag i alla fall bättre efter att ha fått gråta ut, släppa loss och verkligen erkänt en del för mig själv. Saker känns lättare. Dags att ta tag i allt jobb nu, sedan får jag blicka fram emot midsommar som förhoppningsvis blir på sjön. Från och med nu ska jag skita i vad alla andra tycker och tänker, bara jag vet vad som är rätt för mig! Det är okej att göra det andra anser vara fel, bara jag kan stå för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar