måndag 30 mars 2009

Underkläder, vinnare och blåmärken

Jag är trött, men glad. Jag har kommit hem från en härlig helg i Norrland och nu har jag påbörjat min praktik på sjukhuset i Norrköping. Klockan är framställd en timme och det är ljusare, vilket är ett tecken på att vi återigen går mot ljusare tider. Förutom att det är alldeles för mycket tentaplugg så är livet kanon, tillvaron strålar mot mig. Nu till det jag skulle skriva om:
I fredags när jag satt på tåget kom jag på att jag glömt packa ner underkläder till helgen, det var inte alls roligt att upptäcka det:( Som tur var (trodde jag) hade jag hela 40 minuter bytestid i Syockholm, så jag skulle hinna köpa lite. Men jag sprang runt som en dåre vid centralen, men hittade ingen affär som sålde underkläder. Till slut gick jag in på en pressbyrå och fråhade vart man kunde köpa trosor, kvinnan i kassan uppträdde som att jag bett om sprängmedel. Jag lämnade snabbt pressbyrån och gick in i en butik intill. Där hade de underkläder, mannen i kassan sa dock att de hade få storlekar och eftersom jag var desperat så svarade jag att jag tar vad som helst. Vilket förstås lätt knäppt, eftersom det visade sig att de bara hade xxL:( Jag fick lämna staden utan att ha köpt något. Inte ens Hemköp sålde trosor. Det borde fan vara lag på att alla affärer måste sälja underkläder.
Nu till något roligare: Jag vann en trekamp som hölls på lördagkvällen, grenarna var sumobrottning, att hålla sig kvar på en snurrande tjur samt klättring på en roterande stege. D et var kul att vinna, men jag trodde verkligen inte att jag skulle göra det. Men, är man bäst så är man!
Söndagen ägnades åt ett superkprt årsmöte. Sedan brottades jag med ett par killar, vilket har gett blåmärken som resultat.
En BRA helg alltså. Nu ska jag återgå till skolarbete och ladda för en ny praktikdag.
Trevlig vecka!

onsdag 18 mars 2009

FARLIGA Norrland

Nästa helg ska jag vara sekreterare på ett årsmöte som hålls av Unga Suynskadade Norr i Örnsköldsvik, det ska bli kul. Jag har aldrig varit så långt norrut, och min barnsliga fobi för att åka norrut sitter i. Jag tänker mig liksom att jag far upp i en slags luftbalong, och sedan när jag kommit tillräckligt högt upp i landet, dimper jag ner på jorden. Fallet är högt, så det slår lock för öronen. Dessutom finns det isbjörnar i norrland, (nja skoja bara) Får väl se om norrlänningarna är så tysta som alla myter säger:).
Det konstiga i det hela är väl att jag i verkligeheten är mer rädd för låga höjder, avskyr att åka med den blå tunnelbanan i Tjockholm, tror liksom att det låga taket ska bli lägre och lägre, och tillslut pressa ihop mig till en korv. Nej, låga höjder avskyr jag, särskilt om det kan tänkas finnas råttor där eller att man kan gå vilse.
Vet inte varför jag fått för mig att Norrland är farligt, jag är ju inte rädd för att åka till Skåne, trots att det ligger längre söderut. Dessutom har ju inte norr och söder något med själva höjden att göra:) Jaja, till Australien har jag vågat resa, så då ska nog Övik också funka. Men dyker jag inte upp igen efter den 29 mars så vet ni why!!!

måndag 16 mars 2009

Tandläkarna roffar åt sig pengar

Jag var hos tandläkaren idag, för första gången sedan det börjat kosta guldpengar för mig att gå dit. Det visade sig att det inte var några små guldpengar heller! Jag hade visserligen inga hål, har aldrig haft några sådana heller, eftersom jag är en skötsam individ. Dock har jag gott om tandsten. Tandsten som tandläkaren inte vill ta bort! Efter att ha fått veta att det kostar 295 kr (595 innan de avdragna 300) att få tänderna undersökta, får jag en tid om två veckor till en tandhygenist som ska ta bort tandstenen för 630 kr. Vet inte om jag ska gå dit... Känns som att man blir lurad. Hur kan det vara så dyrt?

söndag 15 mars 2009

Melodifestivalen

Rätt låt vann! Kul att Sverige kommer skicka något annorlunda i år. Jag var riktigt rädd för att det skulle bli Måns Zelmerlöw, det hade varit trist. Härligt att svenska folket är nytänkande, synd bara att den där jurryn ska vara kvar. Folket kan tänka själva, vi behöver inga 11 jurrygrupper eller någonm internationelljurry. Hoppas det görs o, inte för att jag tror det, men man kan hoppas. Då kan ju passa på att byta ut Petra Mede, värre programledare får man leta efter. USCH, hon gjorde årets festival värre än dem brukar vara. Strunta samma, jag är glad för att Marlena vann.

måndag 9 mars 2009

Tävlar mina grannar om vem som kan låta mest?

Dunk, dunk, dunk låter det hela tiden. jag har börjat fundera på om de som bor över mig anstränger sig för att låta så mycket som möjligt. Man skulle kunna säga att det låter som att de kastar möbler i golvet, vilket jag egentligen inte tror att de gör. I början hade jag överseende med ljuden, då jag trodde att de renoverade. Men vem renoverar i flera månader? Tyvärr är det svårt att ge igen, eftersom de bor över mig.
Annars har dagen varit bra:) Ser fram emot praktiken som börjar om ett par veckor. Jag ska vara på sjukhuset i Norrköping. Ska bli spännande att få se lite verklighet.

söndag 8 mars 2009

"Snälla, snälla" Hur gick det till?

Hur tusan kom den usla skitlåten vidare? Finns det alltså människor som tycker att den är bra? Otroligt..... Jag börjar mer och mer fundera på om folk av misstag röstat på låten, men att avsikten var att rösta på en annan. Eller har någon fuskat, hon kanske inte fick en enda röst, men de som skötte telefonslussarna har kanske manipulerat systemt så att det ´gick bra för Caroline. Bara för det så går hon väl och vinner hela skiten. Undra vad de andra europeiska länderna tycker om låten. Jag hade velat se Amy i final, hon var bäst. Fast Sofia som sjöng den grekiska var också bra.

lördag 7 mars 2009

Har jag hjärtat i plånboken eller på rätta stället?

När jag vandrade hem från tåget ikväll, mötte jag tre tjejer i 15 årsåldern, som bad mig om en tia till bussen. Jag svarade att jag inte hade några kontanter på mig, men direkt efter drabbades jag av dåligt samvete. En tia hade jag väl kunnat ge, de hade väl inte påverkat min ekonomi ett skvatt. Samtidigt kan jag känna att jag inte har någon skyldighet att ge dem pengar, men jag hade varit snäll om jag gjort det. Problemet är att jag nästan vet att pengarna inte skulle gå till bussen, eftersom vi inte kan köpa bussbiljetter kontant på bussarna i Norrköping. Om man väljer att köpa biljett för kontanter görs det på en präsbyrå för cirka 25 spän. Det absolut enklaste är att köpa en sms biljett om man saknar pengar. Jag hade ingen lust att bli utnyttjad och lurad.
Jag har jättesvårt att förstå folk som "tigger pengar av andra". Jag hade aldrig gjort det, inte för en bussbiljett i alla fall, hade tyckt att det var genant. Jag kan verkligen förstå dem som tigger på grund av att de svälter eller liknande, men när sminkade tonårstjejer eller män i dyra rockar gör det blir jag fundersam. Självklart kan man ha problem trots att man är välklädd. I vilket fall som helst hade jag aldrig bett folk om pengar, drar mig även för att be kompisar om att få låna. Ja, jag kanske är lite svensk som anser att alla ska sköta sig själva.

måndag 2 mars 2009

Bekräftelse

Vad är viktigast? Att prestera eller att vara en god människa? ATT PRESTERA!!!!!!
Jag vet vad man ska svara, men jag vet också vad som räknas i den här världen. Suck.
Det borde helt klart vara viktigast att vara en god människa, men det spelar ingen roll hur mycket jag intalar mig det, för jag lever ändå efter det andra, alltså att prestera. Det här bör jag förstås inte skriva, men delvis gör jag goda handlingar för att sedan kunna skriva upp det i mitt CV. ALLT handlar liksom om att vara bäst, kan man inte vara bäst inom argumentation, sport, sång, pluggande eller matlagning så måste man hitta andra sätt. Då kan snällhet funka eller varför inte givmildhet? I värsta fall får man bli expert på att vara dum, snål eller kriminell. Hmm, det är något fel på det här samhället, det är inte konstigt att folk blir deppiga, när vi har slutat att ge kärlek och bekräfta varandra. Alla har bara sig själva för ögonen. Ett bra sätt att få uppmärksamhet på är säkert att begå brottsliga handlingar för då syns man i alla fall. Jag har valt föreningsvägen istället, men troligen har jag och den kriminella samma mål, nämligen att synas och bekräftas. Självklart har jag en dröm om att förändra världen, men varför? JO just för att märkas, jag vill att folk ska säga att Catta är smart, kompetent osv. Nej, men allvarligt, borde det inte räcka med att vara en snäll människa? Varför måste man vara så förbannat duktig jämt?